De som jobbar inom socialtjänsten drivs av att hjälpa människor som befinner sig i utsatta situationer, och i det arbetet ingår att bemöta upprörda känslor och ilska. Det är varken någonting konstigt eller nytt, och socialtjänstens medarbetare är vana att möta detta. Men det är helt oacceptabelt att socialtjänstens personal hotas och till och med utsätts för våld. Sveriges kommuner vittnar om hur socialtjänstens personal kränks och trakasseras, både digitalt via sms, mejl och i sociala medier, men också öga mot öga.

De senaste åren har situationen förvärrats. Senhösten 2021 drog den så kallade LVU-kampanjen igång – det som Försvarshögskolan har kallat den största påverkanskampanj som någonsin riktats mot Sverige.

Att vara föremål för en massiv, systematisk förtalskampanj är någonting nytt.

LVU-kampanjen grundar sig i det felaktiga påståendet att svenska staten, med socialtjänsten i spetsen, kidnappar i synnerhet muslimska barn med hjälp av omhändertaganden enligt lagen om vård av unga, LVU. Desinformationen fick snabbt internationell spridning, både via upprörda föräldrar i sociala medier och via diverse illasinnade utländska aktörer.

Rädslan för socialtjänsten breder ut sig allt mer och har i och med LVU-kampanjen tagit sig helt nya uttryck; nu hör vi om hur nyblivna föräldrar frågar om socialtjänsten ska ta deras barn. detta är djupt sorgligt. Fördomarna bygger på okunskap.
Åsa Furén Thulin

Detta ledde till att socialtjänster och kommuner fick utstå än fler hot – ibland om regelrätta terrorattentat. Allvaret i detta kan inte överdrivas. Det drabbar inte bara medarbetare, chefer och förtroendevalda, utan också dem som är i behov av stöd och hjälp från socialtjänsten. Rädslan för socialtjänsten breder ut sig allt mer och har i och med LVU-kampanjen tagit sig helt nya uttryck; nu hör vi om hur nyblivna föräldrar frågar om socialtjänsten ska ta deras barn. Detta är djupt sorgligt.

LVU-kampanjen pågår fortfarande, om än med lägre intensitet. Tillitsskadan mot svenska myndigheter och särskilt socialtjänsten kommer ta tid att reparera.

Vi på SKR arbetar hårt för att motverka socialtjänstpersonalens utsatthet. När LVU-kampanjen pågick som värst efterlyste vi flera
åtgärder från regeringen, till exempel stärkt straffrättsligt skydd för personal inom samhällsnyttiga funktioner, möjlighet att skydda enskilda medarbetares namn vid beslut och att se över möjligheten att införa otillåten påverkan som
en ny brottsrubricering. Några av förslagen har regeringen infört, några utreds, och några återstår.

Men vi ser även behov av forskning på området. Sverige har på bara ett par årtionden genomgått en stor demografisk förändring. I dag är över två miljoner människor, tjugo procent av befolkningen, utrikesfödda. Det förändrar såklart både personalgrupper och vilka brukare socialtjänsten möter. Värderingsmedvetenhet framträder som ett nytt kunskapsområde. För att stötta socialtjänsten i detta svåra arbete ser vi att det finns behov av forskning om hur tillit skapas och bibehålls över tid, både mellan
medmänniskor och mellan invånare och det offentliga.

Vi ser också behov av forskning om hur tilliten till socialtjänsten har påverkats av LVU-kampanjen och vilka konsekvenser det har fått för barn och familjer kopplat till segregation, geografi, kön, etnicitet och socioekonomi – och även hur den påverkar personalen och yrkets attraktivitet.

Kort sagt: Forskningen har här en mycket viktig roll att spela i skapandet och upprätthållandet av tilliten till det sociala arbetet
i Sverige.

Text: Åsa Furén Thulin, chef för socialtjänstfrågor på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)